French Impressionist Painter, 1841-1919 French painter, printmaker and sculptor. He was one of the founders and leading exponents of IMPRESSIONISM from the late 1860s, producing some of the movement's most famous images of carefree leisure. He broke with his Impressionist colleagues to exhibit at the Salon from 1878, and from c. 1884 he adopted a more linear style indebted to the Old Masters. His critical reputation has suffered from the many minor works he produced during his later years.   Related Paintings of Pierre-Auguste Renoir :. | Bather with a Griffon Dog Lise on the Bank of the Seine | Venice | Dance at the Moulin de la Galette | Le Pont du chemin de fer a Chatou | By the Water, |
Related Artists:
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
Bernardino Mei
(1612/15 - 1676) worked in a Baroque manner in his native Siena and in Rome, finding patronage above all in the Chigi family. Briefly a pupil of the Sienese draughtsman and cartographer Giuliano Periccioli, where he learned the art of engraving, Bernardino passed to the studio of the painter Rutilio Manetti and probably also served in the workshop of Francesco Rustici. He painted in and around Siena, where his work came to the attention of Cardinal Fabio Chigi, who, once elected pope as Alexander VII (1655), called Bernardino Mei to Rome in 1657. There Bernardino came under the influences of Mattia Preti, Andrea Sacchi and Pier Francesco Mola, and of Guercino, to the extent that until the 20th century Bernardino's fresco of Aurora in Palazzo Bianchi Bandinelli was attributed to Guercino himself. Through the fast friendship that bonded him to Gian Lorenzo Bernini, whose studio he frequented, he applied that sculptor's sense of theatrical action to his own mythological and allegorical subjects. He died in Rome in 1676.
Jean-Martial Fredou
Jean-Martial Fredou (28 January 1710 e 1795) was a French painter known for his portraits. Born at Fontenay-Saint-Pere, Fredou was attached to the Cabinet du Roi housed in the Hôtel de la Surintendance at Versailles, where he was commissioned to render duplicates of official portraits of the French royal family painted by Jean-Marc Nattier, Maurice Quentin de La Tour, Louis-Michel Van Loo, Alexander Roslin or Joseph Siffred Duplessis. In his own commissions he often borrowed elements from the original works of these painters, for he was a deft portraitist himself. Between 1760 and 1762 the dauphine Marie-Josephe de Saxe, daughter-in-law of Louis XV commissioned informal portraits of herself and her children, for her own use. These portraits, whether in oil or drawn aux trois crayons, touched with pastels, have freshness and life. A modest commission came from the Dauphin and Dauphine in 1757: in 1748 they had earth brought in to the little courtyard of their private apartments at the château de Versailles, closed in with trelliswork, to make a little garden; and Fredou was commissiomed to paint two perspective panels to enlarge the little space.[1] Fredou was never made a member of the Academie Royale de Peinture et de Sculpture, but he was made First Painter to the comte de Provence in 1776 upon the death of François-Hubert Drouais.